Kudust Ronvods äventyr, kapitel 6
Kudust och hennes soldater gick in i hålan, och stod inför Osod Askavgrund den Döda Fantomen. Han var en humanoid varelse med stirrande ögon och alldeles för slät hy. Osod vände sig mot Kudust och sa att han dödat en förstapaddel, en förstahimmel och en exalterad våg. Ingen sur präst skulle kunna besegra honom. Kudust tog ett hårt grepp om spjutet och kastade sig mot mörkermonstret, och hennes armé följde efter.
Mörkermonstret tog emot Kudusts anfall med ett slag som skickade henne rätt in i en vägg. Hon hoppade upp igen och anföll mörkermonstret igen, som nu blev attackerat av Kudusts soldater från alla håll. Han bet tag i örat på en av pikenerarna och försökte slita loss det. Kudust körde in sitt spjut i Osod om och om igen, men han verkade inte bry sig om det. Då la Kudust märke till att hennes svärdskämpe gjorde verklig skada. Hon högg av en fot. En arm. Ett huvud. Ett par ögonblick senare rasade Osods kropp omkull på marken.
Kudust berömde svärdskämpen för hennes mästerliga stridsteknik. En brunhyad kvinna med tjockt svart hår som hette Kudpa Ungkrossad. När Kudust frågade vidare visade det sig att hon hade dödat tre av de fem alligatorerna tidigare, och dessutom hunnit döda en koala utan att Kudust märkt det.
På vägen tillbaka till Muskellejon funderade Kudust på om Osod verkligen kunde varit källan till galningspesten. Det hade gått så lätt. Som vilket annat monster som helst med ett konstigt namn.
I Muskellejon blev Kudust och hennes soldater välkomnade som hjältar. Cosla Bergsbord sade att Sköljandets Kungadöme tackade Kudust tusen gånger. Men Kudust funderade. Hon kände sig ganska osäker på att galningspesten hade stoppats. Och hon ville gärna veta vad den var. Varför den fanns. Så hon bestämde sig för att återvända… till de nakna galningarnas stad.
Fortsättning följer…
