Kudust Ronvods äventyr, kapitel 5

Kapitel 5: Nemesis

 

Kudust återvände till Muskellejon för att tänka över sin situation. Hon hade bara ett par portioner björnkött kvar. Och utan något vasst skulle hon inte kunna slakta djur att äta. Med bara en arm kunde hon inte ens vässa två stenar mot varandra! Hon var tvungen att hitta någon sorts verktyg.

 

Nästa dag återvände Kudust till månmonstermannens håla, och hittade där en filékniv. Hon undrade vad monstret hade fileat med den. Vid det här laget hade hon ätit upp det sista av sitt björnkött. Hon gick tillbaka mot Muskellejon, men när hon kom dit var det som om världen frös och en röst inom henne viskade: ”Dödligt fel. Nemesisenhetens laddning misslyckades.” Sedan rasade allt samman.

 

Kudust ryckte till. Hon var i Muskellejon. Hon hade ingen filékniv. Hon hade två portioner björnkött. Vad hade hänt? Hade hon drömt?

 

Hon upprepade det hon gjort i drömmen, eller vad det var. Hon hittade en filékniv i månmonstrets håla. Den såg exakt likadan ut som den i drömmen. När hon återvände till Muskellejon gick hon in i byn från ett annat håll än vad hon gjort i sin dröm. Den här gången föll inte verkligheten i bitar.

 

I Muskellejon fick Kudust nu en audiens med Urir Frestadkrullad, landets härskare. Han sa att Kudust visat sig värdig att bli en tillförordnad officer av Sköljandets Kungadöme. Hon fick titeln Sur Präst, och hon fick äntligen veta vad som orsakat den pest som fått den gamla huvudstadens invånare att slita av sig kläderna och döda folk. Osod Askavgrund den Döda Fantomen. Ett mörkermonster som personligen dräpt nio människor, och drivit oräkneliga fler till vansinne.

 

Därefter träffade Kudust krigsledaren Cosla Bergsbord, som gav henne instruktioner om var Osod Askavgrund fanns, och var arméns läger låg. Som officer kunde hon ta med sig en trupp krigare därifrån. Kudust gav sig av.

 

När hon anlände till den stora borgen verkade den tom. Det fanns ingen alls i kärntornet. Vad som fanns var en stor hög med vapen och rustningar! Kudust tänkte att ingen skulle sakna något av det här, utan tog på sig hjälm, bröstplåt, ringbyxor och plåtstövlar. Hon hittade dessutom ett bra spjut, och kastade filékniven. Den var säkert ändå förhäxad eller något. Därefter genomsökte hon borgen mer noggrant, och hittade faktiskt några krigare. Två pikenerare, en spjutanvändare, en svärdskämpe och en armborstskytt. Allihopa kvinnor av någon anledning. De var ivriga att äntligen få komma ut och slåss.

 

På vägen mot Osods lya började Kudust bli ordentligt hungrig, så hennes första order till sina krigare blev att anfalla en flock alligatorer. Det blev en våldsam strid, men alligatorerna hade aldrig någon chans. Kudust åt sig mätt och tänkte att det kunde vara rätt användbart med en armé.

 

Snart nådde Kudusts armé fram till Osods lya. Det var dags att se vad de här soldaterna gick för.

 

Fortsättning följer…


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0