Kudust Ronvods äventyr, kapitel 4
Kapitel 4: Desarmerad
Kudusts nästa uppdrag blev att döda en månmonsterman. Det var ett enkelt uppdrag, hon letade upp den befjädrade, bevingade varelsen och dödade den. Det tog ett bra tag innan den gav upp andan, men den lyckades aldrig träffa Kudust med sina klumpiga attacker.
Därefter skulle Kudust döda Thadar Nedsänkningstänkare, ringledaren för ett banditgäng som plågat byborna. Hon gav sig av till banditlägret, men fann att banditerna var ett ganska trevligt gäng. Thadar hade hört talas om Kudust, och hon var imponerad av hennes bravader. Flera av banditerna ville gärna följa med Kudust på hennes äventyr. Kudust tänkte att det kanske inte skulle se så bra ut att ha ett gäng banditer med sig, så hon tackade nej, men la saken på minnet ifall hon skulle vilja bli bandithövding i framtiden. Hon återvände till Muskellejon och ursäktade sig med att banditerna varit omöjliga att hitta. Hennes nya uppdrag blev att dräpa Ñita Källarrespekt, en ondskräcksfru som mördade den exalterade vågen Buqui Mosadeklubbor för över hundra år sedan! Religiösa människor är tydligen långsinta, tänkte Kudust, och gick och la sig.
Hon vaknade på taket av huset hon sovit i. Kudust förstod inte hur det kunde gått till. Det fanns inget sätt att ta sig upp på taket! Och, än värre, inget sätt att ta sig ner. Hon blev tvungen att hoppa, landade klumpigt, bröt ett revben och spydde. Sedan gav hon sig av.
Framåt middagstid nådde Kudust Ñitas håla. Hennes utmärkta barbarfysik hade då läkt det brutna revbenet. Ñita var en bevingad varelse med len hud som rörde sig i ojämna, ryckiga rörelser. Men hon var en någorlunda svår motståndare, och anföll Kudust med sparkar och slag. Kudust körde in spjutet i henne lite här och där, men hon verkade inte bry sig. Men till slut lyckades Kudust spetsa någon viktig nerv i monstrets fot. Hon rasade ihop, och därefter blev striden mycket ensidig.
Nästa uppdrag var Aso Muffinsmoster, en varelsefru av ondska som dödat någon förstapaddel. Kudust undrade vem som hittade på namnen på alla dessa monster. Muffinsmostern var en skinnlös, grymtande humanoid med bärnstensfärgade ögon. Kudust gjorde uttråkad slut på henne.
På vägen tillbaka råkade Kudust hitta ännu en håla i marken. Hon smög in. Där fanns ett gigantiskt, drakliknande monster med sju huvuden. Hon tänkte smyga ut igen, men monstret fick syn på henne! Ett av huvudena sköt ut och bet av hennes högerarm! Kudust rusade panikslagen därifrån. Monstret följde efter, men Kudust lyckades villa bort det bland några träd. Därefter pustade hon ut. Hon hade förlorat sin ena arm, och spjutet som hon hållit i den. Äventyrande skulle antagligen bli svårare från och med nu.
Fortsättning följer…
Kudusts nästa uppdrag blev att döda en månmonsterman. Det var ett enkelt uppdrag, hon letade upp den befjädrade, bevingade varelsen och dödade den. Det tog ett bra tag innan den gav upp andan, men den lyckades aldrig träffa Kudust med sina klumpiga attacker.
Därefter skulle Kudust döda Thadar Nedsänkningstänkare, ringledaren för ett banditgäng som plågat byborna. Hon gav sig av till banditlägret, men fann att banditerna var ett ganska trevligt gäng. Thadar hade hört talas om Kudust, och hon var imponerad av hennes bravader. Flera av banditerna ville gärna följa med Kudust på hennes äventyr. Kudust tänkte att det kanske inte skulle se så bra ut att ha ett gäng banditer med sig, så hon tackade nej, men la saken på minnet ifall hon skulle vilja bli bandithövding i framtiden. Hon återvände till Muskellejon och ursäktade sig med att banditerna varit omöjliga att hitta. Hennes nya uppdrag blev att dräpa Ñita Källarrespekt, en ondskräcksfru som mördade den exalterade vågen Buqui Mosadeklubbor för över hundra år sedan! Religiösa människor är tydligen långsinta, tänkte Kudust, och gick och la sig.
Hon vaknade på taket av huset hon sovit i. Kudust förstod inte hur det kunde gått till. Det fanns inget sätt att ta sig upp på taket! Och, än värre, inget sätt att ta sig ner. Hon blev tvungen att hoppa, landade klumpigt, bröt ett revben och spydde. Sedan gav hon sig av.
Framåt middagstid nådde Kudust Ñitas håla. Hennes utmärkta barbarfysik hade då läkt det brutna revbenet. Ñita var en bevingad varelse med len hud som rörde sig i ojämna, ryckiga rörelser. Men hon var en någorlunda svår motståndare, och anföll Kudust med sparkar och slag. Kudust körde in spjutet i henne lite här och där, men hon verkade inte bry sig. Men till slut lyckades Kudust spetsa någon viktig nerv i monstrets fot. Hon rasade ihop, och därefter blev striden mycket ensidig.
Nästa uppdrag var Aso Muffinsmoster, en varelsefru av ondska som dödat någon förstapaddel. Kudust undrade vem som hittade på namnen på alla dessa monster. Muffinsmostern var en skinnlös, grymtande humanoid med bärnstensfärgade ögon. Kudust gjorde uttråkad slut på henne.
På vägen tillbaka råkade Kudust hitta ännu en håla i marken. Hon smög in. Där fanns ett gigantiskt, drakliknande monster med sju huvuden. Hon tänkte smyga ut igen, men monstret fick syn på henne! Ett av huvudena sköt ut och bet av hennes högerarm! Kudust rusade panikslagen därifrån. Monstret följde efter, men Kudust lyckades villa bort det bland några träd. Därefter pustade hon ut. Hon hade förlorat sin ena arm, och spjutet som hon hållit i den. Äventyrande skulle antagligen bli svårare från och med nu.
Fortsättning följer…
Kommentarer
Trackback
