Kudust Ronvods äventyr, kapitel 1
Som alla välinformerade läsare av min blogg säkert vet, så har Dwarf Fortress version 0.34.01 kommit ut. Något annat som de nog vet är att 0.34.02 också kommit ut, och fixat de värsta krashbuggarna. Så nu ska jag här på bloggen låta folk följa en episk berättelse i den nya versionen, nämligen...
Kudust Ronvods äventyr
Kapitel 1: Våld och naket
Kudust Ronvod var en kvinna från vildmarken, en barbar som levt nästan helt utan mänsklig kontakt. Tills den dag hon bestämde sig för att se världen, och begav sig till de civiliserade människornas land. Den första byn hon besökte var dock en besvikelse. De flesta husen var övergivna, och många var helt raserade. Hon hittade dock några bönder, och frågade ut dem om intressanta platser i närheten. De berättade för henne om landets huvudstad i norr, och en annan stad i nordväst. Bönderna verkade smått generade över Kudusts fullkomliga nakenhet – kläder hade hon aldrig använt, och hennes enda ägodelar var ett spjut och en kniv som hon bytt till sig för länge sedan.
Kudust gav sig av mot nordväst för att besöka staden. På vägen hittade hon en håla i marken, och bestämde sig för att undersöka den. I hålan fanns en naken man som verkade prata med sig själv. När han fick syn på Kudust så kastade han sig mot henne med ett blodtörstigt vrål! Kudust körde spjutet i honom några gånger, slog ut ett par av hans tänder, och sparkade till sist hans näsa genom hans hjärna. Det gjorde slut på honom.
I hålan hittade Kudust lite klädesplagg: en lång skrud, en kort kjol och ett par underbyxor. Kudust tog på sig allting, i den ordningen. Hon ville ju inte att folk skulle tro att hon var onormal på något sätt. Förutom detta hittade hon en sköld, och efter en del övervägande lämnade hon sin kniv i hålan och tog med sig skölden istället. Sedan fortsatte hon mot staden i nordväst.
Staden påminde en hel del om byn som Kudust besökt tidigare: övergivna och raserade hus. Men vad som gjorde den än värre var de flockar av nakna, galna människor som strök omkring bland ruinerna. Så fort de fick syn på Kudust anföll de henne. Efter att ha dödat drygt ett halvdussin av dessa nådde Kudust en stor, befäst stenbyggnad mitt i staden.
Byggnaden visade sig vara ett tempel, med många våningar. Kudust såg sig omkring, och stötte på flera underliga religiösa ledare. En man kallade sig exalterad våg. En annan påstod att han var en helgad hummer. Den tredje mannen Kudust mötte var förstepaddel. De hade åtminstone kläder på sig.
Nästa våning var något mer intressant. En naken, babblande kvinna låg i sina egna spyor och blod i ett hörn, medan en annan, mer välklädd, kvinna pumpade armborstpilar i henne. Kvinnan med armborstet presenterade sig som förstafena. Kudust nickade och log, och fortsatte till nästa våning.
Där fanns bara en herre med titeln förstehimmel. Kudust ställde lite frågor om alla nakna galningar. Var det normalt för civiliserade städer? Förstehimmeln sa att det inte var det, men visste inte var de hade kommit ifrån. Templet var den enda säkra platsen i staden. Han tackade Kudust för att hon dödat av ett antal galningar, men när hon erbjöd sig att försöka stoppa de helt och hållet så skrattade han bara och sa att hon knappast hade någon chans att lyckas med något sådant.
Kudust lade sig ner på golvet för att sova och fortsätta mot huvudstaden nästa dag, men förstehimlen harklade sig och sa att det inte var tillåtet att övernatta i templet. Kudust påminde honom om horderna av knäppa mördare utomhus, men han var orubblig. Så Kudust gick ut, hittade en trevlig ruin, dödade en skrikande galning, och lade sig att sova.
Fortsättning följer…
Kudust Ronvods äventyr
Kapitel 1: Våld och naket
Kudust Ronvod var en kvinna från vildmarken, en barbar som levt nästan helt utan mänsklig kontakt. Tills den dag hon bestämde sig för att se världen, och begav sig till de civiliserade människornas land. Den första byn hon besökte var dock en besvikelse. De flesta husen var övergivna, och många var helt raserade. Hon hittade dock några bönder, och frågade ut dem om intressanta platser i närheten. De berättade för henne om landets huvudstad i norr, och en annan stad i nordväst. Bönderna verkade smått generade över Kudusts fullkomliga nakenhet – kläder hade hon aldrig använt, och hennes enda ägodelar var ett spjut och en kniv som hon bytt till sig för länge sedan.
Kudust gav sig av mot nordväst för att besöka staden. På vägen hittade hon en håla i marken, och bestämde sig för att undersöka den. I hålan fanns en naken man som verkade prata med sig själv. När han fick syn på Kudust så kastade han sig mot henne med ett blodtörstigt vrål! Kudust körde spjutet i honom några gånger, slog ut ett par av hans tänder, och sparkade till sist hans näsa genom hans hjärna. Det gjorde slut på honom.
I hålan hittade Kudust lite klädesplagg: en lång skrud, en kort kjol och ett par underbyxor. Kudust tog på sig allting, i den ordningen. Hon ville ju inte att folk skulle tro att hon var onormal på något sätt. Förutom detta hittade hon en sköld, och efter en del övervägande lämnade hon sin kniv i hålan och tog med sig skölden istället. Sedan fortsatte hon mot staden i nordväst.
Staden påminde en hel del om byn som Kudust besökt tidigare: övergivna och raserade hus. Men vad som gjorde den än värre var de flockar av nakna, galna människor som strök omkring bland ruinerna. Så fort de fick syn på Kudust anföll de henne. Efter att ha dödat drygt ett halvdussin av dessa nådde Kudust en stor, befäst stenbyggnad mitt i staden.
Byggnaden visade sig vara ett tempel, med många våningar. Kudust såg sig omkring, och stötte på flera underliga religiösa ledare. En man kallade sig exalterad våg. En annan påstod att han var en helgad hummer. Den tredje mannen Kudust mötte var förstepaddel. De hade åtminstone kläder på sig.
Nästa våning var något mer intressant. En naken, babblande kvinna låg i sina egna spyor och blod i ett hörn, medan en annan, mer välklädd, kvinna pumpade armborstpilar i henne. Kvinnan med armborstet presenterade sig som förstafena. Kudust nickade och log, och fortsatte till nästa våning.
Där fanns bara en herre med titeln förstehimmel. Kudust ställde lite frågor om alla nakna galningar. Var det normalt för civiliserade städer? Förstehimmeln sa att det inte var det, men visste inte var de hade kommit ifrån. Templet var den enda säkra platsen i staden. Han tackade Kudust för att hon dödat av ett antal galningar, men när hon erbjöd sig att försöka stoppa de helt och hållet så skrattade han bara och sa att hon knappast hade någon chans att lyckas med något sådant.
Kudust lade sig ner på golvet för att sova och fortsätta mot huvudstaden nästa dag, men förstehimlen harklade sig och sa att det inte var tillåtet att övernatta i templet. Kudust påminde honom om horderna av knäppa mördare utomhus, men han var orubblig. Så Kudust gick ut, hittade en trevlig ruin, dödade en skrikande galning, och lade sig att sova.
Fortsättning följer…
Kommentarer
Trackback
