Kudust Ronvods äventyr, kapitel 2
Här kommer nästa kapitel av Kudust Ronvods episka äventyr. Dwarf Fortress har nu uppgraderats till 0.34.04.
Kapitel 2: En kulinarisk resa
Kudust vaknade tidigt nästa dag. Hon gav sig av mot huvudstaden och lämnade de nakna galningarnas stad bakom sig. Hon var både hungrig och törstig, och hoppades hitta något villebråd på vägen. Och som på beställning blev hon plötsligt anfallen av en flock dingoer! Kudust visste att dingoer var harmlösa en och en, men farliga i större antal. Så hon lät dem inte omringa henne, utan cirklade runt dem, dödade dem en och en, tills bara ett par återstod, som flydde. Därefter slaktade Kudust en av de döda dingoerna, åt dess kött, och drack lite vatten från en flod i närheten. Sedan tänkte hon fortsätta, men de båda dingoerna som flytt tidigare återvände för att slåss igen! Kudust gjorde processen kort men blodig med dem. Hon bet till och med svansen av en av dem.
Kudust fortsatte, men blev snart hungrig igen. Nu ville hon ha fisk. Kudust använde barbarernas traditionella fisketeknik: att hoppa i en flod, leta upp en stor fisk och börja brottas med den. Ett stort nejonöga blev Kudusts byte, och strax hade hon dödat och satt i sig det.
Just när Kudust närmade sig huvudstaden blev hon hungrig en gång till! Men den här gången hittade hon inget ordentligt att äta, bara kaniner och småfåglar. Hon sökte irriterat genom skogen, och plötsligt hittade hon en håla i marken. Hon smög förstås ner och tittade. Där fanns en tvåhövdad jätte. Han såg inte ätbar ut, så Kudust fortsatte söka norrut, där hon plötsligt nådde fram till havet! Kudust kastade sig i vågorna och började simma utåt, för att hitta mat. Det kunde knappast vara mindre där än på land. Men efter en lång vända fram och tillbaka hade hon inte hittat något. Dessutom hade det börjat regna, och natten började falla på. Kudust tog sig till en närliggande by. Hon brydde sig inte om att leta efter folk, utan gick in i första övergivna hus hon såg, la sig på golvet och sov med knorrande mage.
På morgonen fann sig Kudust ligga strax utanför byn, i skogen. Mycket märkligt. Kudust gick tillbaka till byn och letade efter bybor, men hittade inga. Hon visste inte vad hon skulle tro, och var inte säker på om hon ville veta… Magen knorrade, så Kudust gav sig iväg på jakt igen. Idag hade hon mycket större jaktlycka: efter bara några minuter spårade hon upp en svartbjörn! Det blev en våldsam strid. Björnen var utan tvekan den svåraste motståndare Kudust stött på hittills under sitt äventyr. Den slog omkull Kudust några gånger och sårade hennes vänsterarm, men till slut kollapsade den från smärtan av de sår som Kudust tillfogade den, så hon lätt kunde köra spjutet genom dess skalle. Kudust slaktade björnen och festade på dess njurar och hjärna. Men hon tyckte det var synd att låta resten av kroppen förgås, särskilt som det var så svårt att få tag i mat. Så hon lämnade sin sköld i skogen, och tog med sig björnköttet istället. Skölden skulle inte kunna hjälpa henne om hon svalt ihjäl.
Stärkt av måltiden fortsatte Kudust på sin vandring. Snart tog skogen slut, och framför henne låg människocivilisationens huvudstad.
Fortsättning följer…
