Kudust Ronvods äventyr, kapitel 7
Kapitel 7: Kudust i Underlandet
Kudust och hennes kompanjoner gick söderut, mot galningarnas stad. De roade sig med att döda ett par havsnejonögon när de korsade en flod. Framåt kvällen nådde de staden, som hette Morrtum enligt en av soldaterna. De gick bland ruinerna mot templet i stadens mitt. Då och då kom skrikande nakna människor rusande, men de var inget problem för sex välbeväpnade krigare.
I templet fanns fortfarande förstepaddeln, förstehimmeln, och den exalterade vågen som Kudust träffat tidigare. De hade inte märkt av någon förändring hos galningspesten, vilket ökade Kudusts misstankar om att Osod Askavgrund inte haft något med den att göra. Men det fanns något i templet som Kudust inte lagt märke till när hon var där första gången… en trappa nedåt, till underjorden.
Hon frågade tempelfolket vad som fanns där nere. De sa att trappan funnits där när templet byggdes för över hundra år sedan, men de kunde inte minnas att någon någonsin gått ner för den. Kudust smålog, och travade raskt nerför de dammiga trappstegen.
Hon kom ner i ett murad tunnel. Åt ena hållet sträckte den sig iväg och förgrenades, åt andra hållet fanns en dörr. Kudust sparkade upp dörren. Bakom den fanns en stor sal vars tak bars upp av kraftiga pelare. Flera dörrar ledde därifrån. Kudust gick genom en av dem och kom in i en sal med flera statyer av människor, och en staty av en jättesengångare. Vad var det här för plats egentligen?
Kudust och hennes krigare fortsatte genom de mörka, tysta gångarna. Då och då såg de luckor i golvet som verkade leda till ännu djupare tunnlar. Alla rum och korridorer var tomma, förutom enstaka, underliga statyer. De flesta föreställde människor i olika ställningar, men några var avbilder av konstiga hybridvarelser, korsningar av människor och olika djur; antiloper, lunnefåglar, papegojor, skator… En speciell staty av silver kastade Kudust en enda blick på, och tittade sedan bort och ryste. Hon hoppades att vad den avbildade inte fanns i verkligheten.
Kudust ledde sina soldater djupare ner i gångarna. De vindlade åt alla håll, både åt sidorna och upp och ner. Kudust försökte komma ihåg var de hade gått så att de skulle kunna hitta ut igen. Plötsligt knakade det till under Kudusts fötter. Hon hade trampat på ett skelett. Ett människoskelett, tydligen. Hon såg sig om, och upptäckte flera stycken till i salen som de just kommit in i. Hon räknade till fyra stycken. Hur hade de hamnat här? Vad hade de dött av? Hade de något att göra med de mystiska statyerna? Föreställde de gudar? Var templet byggt ovanpå en gammal religions heliga mark?
Kudusts mage knorrade. Hon hade fått nog av mörka tunnlar och forntida statyer. Hon ville ha något med kött på benen, något som man kunde slå ihjäl och äta upp.
Fortsättning följer…
