Kudust Ronvods äventyr, kapitel 8

Kapitel 8: Om svar anhålles

Kudust och hennes kompanjoner lämnade staden och gick ut i skogen för att hitta vatten och mat. När hon gick ner till en flod såg hon ett rådjur dricka på andra sidan. Plötsligt bet en stör tag i huvudet på rådjuret och drog ner det i floden. Rådjuret blev brutalt sönderslitet. Kudust kastade sig i vattnet och simmade mot det. Stören flydde när den såg henne, och lämnade sitt byte, som Kudust glatt slaktade och åt upp.

 

Därefter återvände de till Morrtum. Kudust ville ha lite svar av tempelfolket, och började ett intensivt förhör om vad de egentligen gjorde där, vad som fanns i tunnlarna under templet, och varför inte de blivit galna som alla andra i staden. De religiösa typerna försökte slingra sig och talade istället om sina familjer, men det gjorde bara att Kudust lade märke till ett underligt mönster. Alla prästernas äkta hälfter verkade inom ett år från att de gift sig fått en hög position inom Sköljandets Kungadöme, samt blivit uppätna av ett eller annat monster. Ännu ett mysterium som prästerna inte ville tala mer om. Kudust tröttnade, och påminde dem diplomatiskt om att de var ett gäng obeväpnade gamlingar, och hon var en irriterad barbar med kommando över en armédivision. Det fick fart på dem. Efter en kort viskande överläggning med varandra så rekommenderade de Kudust att besöka templet Sandklyftor i sydost där hon kunde träffa On Fuktrest, ledaren för deras orden. Han kunde besvara alla hennes frågor. Kudust tackade för informationen. Det började bli sent. Kudust och hennes soldater gick ut i staden, rensade ett hus från galningar, och sov över där.

 

Nästa dag gick de mot sydost. De gjorde endast ett kort uppehåll vid en flod för att dricka samt slå ihjäl och äta upp en alligatorsköldpadda. Snart nådde de fram till Sandklyftor. Det var ett stor, fyrkantig byggnad, men bara en våning hög. Kudust såg ett par emuer springa omkring på taket. Konstigt. Emuer kunde väl inte flyga?

 

De kom fram till dörren, och fann att den var låst. Kudust suckade, och sparkade upp den. Innanför den var en lång hall, där det fanns två statyer och en stående stenplatta. Den ena statyn verkade föreställa en svärm av flugor. Den andra var utförd i en stil som Kudust kände igen från templets källartunnlar, och föreställde en korsning av en människa och någon sorts fågel. På stenplattan hade mystiska symboler ristats in. Kudust kunde inte tyda dem. Hon anade att något var fel. Hon och hennes krigare gick tysta genom hallen och in i en korridor. Den ledde till ett stort rum… som var fullt av skelett. De låg över hela golvet, ofta staplade i stora högar. Mitt i rummet stod en stor stenkista och en stenplatta. En av krigarna gick fram och läste: ”Här vilar On Fuktrest.”

 

Det här var inget tempel. Det var en gravkammare.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0