Kudust Ronvods äventyr, kapitel 3
Kapitel 3: Värdighet
Kudust blev inte speciellt imponerad av huvudstaden. Den bestod av några små hus omgivna av åkrar och ängar, precis som den by hon hade besökt först under sitt äventyr. De nakna galningarnas stad var mycket större än den här. Kudust ställde några frågor om staden till invånarna, och fick veta att den hette Muskellejon. Flera personer poängterade att djurdissekeraren Cosla Bergsbord bodde här. Kudust tänkte att det måste vara en viktig person, och bestämde sig för att söka upp henom.
Det gick fort att söka igenom den lilla byn, och Kudust träffade snart Cosla Bergsbord. Cosla var en extremt smal man som presenterade sig som krigsledare. Kudust frågade honom om de nakna galningarna. Han berättade att för flera år sedan hade de tagit över huvudstaden, och den här byn hade blivit rikets nya huvudstad. Endast regngudens kyrka hade stannat i huvudstaden. Han hoppades att en dag kunna återta den gamla huvudstaden, men hans armé var alltför liten för att kunna göra något sådant. Kudust erbjöd sig att hjälpa till. Cosla sa att det fanns misstankar om vad som låg bakom galningspesten... men han ville inte låta Kudust slösa bort sitt liv i strid med en fiende långt bortom hennes förmåga och förståelse. Han beundrade ändå vad hon hade gjort hittills. Om hon visade sig värdig så skulle hon få kommandot över en trupp ur armén, och med den försöka stoppa källan till galningspesten. Och för att visa sig värdig, skulle hon först hjälpa huvudstadens befolkning med de många odjur som plågade dem.
Så Kudust frågade en bonde vad hon behövde hjälp med. Bonden sa att en fruktansvärd baklängesskräckman hade dödat byns präst, en exalterad våg! I regngudens namn måste han hämnas! Kudust accepterade uppdraget. Bonden berättade vart baklängesskräckmannens håla fanns, och Kudust gav sig av.
Det var inte långt att gå. När Kudust närmade sig hålan blev hon anfallen av en onödigt modig kanin, men gjorde snabbt slut på den. Hon smög in i en mörk tunnel som ledde in i en kulle. Snart kom hon till en dörr. Hon öppnade den, och såg en fruktansvärd syn. En stor humanoid varelse, med en lång snabel, vars alla leder var baklänges. Men det var ändå uppenbart att en gång hade detta varit en människa. Han trumpetade, drog fram en kniv och kastade sig över Kudust. Kudust duckade och körde in spjutet i monstrets ben. Han rasade ihop på golvet, brölande. Kudust slog ner spjutet i hans kropp gång på gång. Snabeln piskade i luften och försökte stoppa anfallet. Hon bet tag i den och slet loss den. Monstret försökte desperat kravla bort från henne, men Kudust fortsatte att köra spjutet i honom. Blodet pumpade ur hans sår, och snart skrek och rörde han sig inte längre när spjutet gick in i honom. Kudust slutade hugga, och torkade blodskvättet ur pannan.
Sedan lämnade hon hålan, och började gå tillbaka mot Muskellejon för att få nästa uppdrag.
Fortsättning följer…
