Kudust Ronvods äventyr, kapitel 2
Här kommer nästa kapitel av Kudust Ronvods episka äventyr. Dwarf Fortress har nu uppgraderats till 0.34.04.
Kapitel 2: En kulinarisk resa
Kudust vaknade tidigt nästa dag. Hon gav sig av mot huvudstaden och lämnade de nakna galningarnas stad bakom sig. Hon var både hungrig och törstig, och hoppades hitta något villebråd på vägen. Och som på beställning blev hon plötsligt anfallen av en flock dingoer! Kudust visste att dingoer var harmlösa en och en, men farliga i större antal. Så hon lät dem inte omringa henne, utan cirklade runt dem, dödade dem en och en, tills bara ett par återstod, som flydde. Därefter slaktade Kudust en av de döda dingoerna, åt dess kött, och drack lite vatten från en flod i närheten. Sedan tänkte hon fortsätta, men de båda dingoerna som flytt tidigare återvände för att slåss igen! Kudust gjorde processen kort men blodig med dem. Hon bet till och med svansen av en av dem.
Kudust fortsatte, men blev snart hungrig igen. Nu ville hon ha fisk. Kudust använde barbarernas traditionella fisketeknik: att hoppa i en flod, leta upp en stor fisk och börja brottas med den. Ett stort nejonöga blev Kudusts byte, och strax hade hon dödat och satt i sig det.
Just när Kudust närmade sig huvudstaden blev hon hungrig en gång till! Men den här gången hittade hon inget ordentligt att äta, bara kaniner och småfåglar. Hon sökte irriterat genom skogen, och plötsligt hittade hon en håla i marken. Hon smög förstås ner och tittade. Där fanns en tvåhövdad jätte. Han såg inte ätbar ut, så Kudust fortsatte söka norrut, där hon plötsligt nådde fram till havet! Kudust kastade sig i vågorna och började simma utåt, för att hitta mat. Det kunde knappast vara mindre där än på land. Men efter en lång vända fram och tillbaka hade hon inte hittat något. Dessutom hade det börjat regna, och natten började falla på. Kudust tog sig till en närliggande by. Hon brydde sig inte om att leta efter folk, utan gick in i första övergivna hus hon såg, la sig på golvet och sov med knorrande mage.
På morgonen fann sig Kudust ligga strax utanför byn, i skogen. Mycket märkligt. Kudust gick tillbaka till byn och letade efter bybor, men hittade inga. Hon visste inte vad hon skulle tro, och var inte säker på om hon ville veta… Magen knorrade, så Kudust gav sig iväg på jakt igen. Idag hade hon mycket större jaktlycka: efter bara några minuter spårade hon upp en svartbjörn! Det blev en våldsam strid. Björnen var utan tvekan den svåraste motståndare Kudust stött på hittills under sitt äventyr. Den slog omkull Kudust några gånger och sårade hennes vänsterarm, men till slut kollapsade den från smärtan av de sår som Kudust tillfogade den, så hon lätt kunde köra spjutet genom dess skalle. Kudust slaktade björnen och festade på dess njurar och hjärna. Men hon tyckte det var synd att låta resten av kroppen förgås, särskilt som det var så svårt att få tag i mat. Så hon lämnade sin sköld i skogen, och tog med sig björnköttet istället. Skölden skulle inte kunna hjälpa henne om hon svalt ihjäl.
Stärkt av måltiden fortsatte Kudust på sin vandring. Snart tog skogen slut, och framför henne låg människocivilisationens huvudstad.
Fortsättning följer…
Sorcerer
Kudust Ronvods äventyr, kapitel 1
Kudust Ronvods äventyr
Kapitel 1: Våld och naket
Kudust Ronvod var en kvinna från vildmarken, en barbar som levt nästan helt utan mänsklig kontakt. Tills den dag hon bestämde sig för att se världen, och begav sig till de civiliserade människornas land. Den första byn hon besökte var dock en besvikelse. De flesta husen var övergivna, och många var helt raserade. Hon hittade dock några bönder, och frågade ut dem om intressanta platser i närheten. De berättade för henne om landets huvudstad i norr, och en annan stad i nordväst. Bönderna verkade smått generade över Kudusts fullkomliga nakenhet – kläder hade hon aldrig använt, och hennes enda ägodelar var ett spjut och en kniv som hon bytt till sig för länge sedan.
Kudust gav sig av mot nordväst för att besöka staden. På vägen hittade hon en håla i marken, och bestämde sig för att undersöka den. I hålan fanns en naken man som verkade prata med sig själv. När han fick syn på Kudust så kastade han sig mot henne med ett blodtörstigt vrål! Kudust körde spjutet i honom några gånger, slog ut ett par av hans tänder, och sparkade till sist hans näsa genom hans hjärna. Det gjorde slut på honom.
I hålan hittade Kudust lite klädesplagg: en lång skrud, en kort kjol och ett par underbyxor. Kudust tog på sig allting, i den ordningen. Hon ville ju inte att folk skulle tro att hon var onormal på något sätt. Förutom detta hittade hon en sköld, och efter en del övervägande lämnade hon sin kniv i hålan och tog med sig skölden istället. Sedan fortsatte hon mot staden i nordväst.
Staden påminde en hel del om byn som Kudust besökt tidigare: övergivna och raserade hus. Men vad som gjorde den än värre var de flockar av nakna, galna människor som strök omkring bland ruinerna. Så fort de fick syn på Kudust anföll de henne. Efter att ha dödat drygt ett halvdussin av dessa nådde Kudust en stor, befäst stenbyggnad mitt i staden.
Byggnaden visade sig vara ett tempel, med många våningar. Kudust såg sig omkring, och stötte på flera underliga religiösa ledare. En man kallade sig exalterad våg. En annan påstod att han var en helgad hummer. Den tredje mannen Kudust mötte var förstepaddel. De hade åtminstone kläder på sig.
Nästa våning var något mer intressant. En naken, babblande kvinna låg i sina egna spyor och blod i ett hörn, medan en annan, mer välklädd, kvinna pumpade armborstpilar i henne. Kvinnan med armborstet presenterade sig som förstafena. Kudust nickade och log, och fortsatte till nästa våning.
Där fanns bara en herre med titeln förstehimmel. Kudust ställde lite frågor om alla nakna galningar. Var det normalt för civiliserade städer? Förstehimmeln sa att det inte var det, men visste inte var de hade kommit ifrån. Templet var den enda säkra platsen i staden. Han tackade Kudust för att hon dödat av ett antal galningar, men när hon erbjöd sig att försöka stoppa de helt och hållet så skrattade han bara och sa att hon knappast hade någon chans att lyckas med något sådant.
Kudust lade sig ner på golvet för att sova och fortsätta mot huvudstaden nästa dag, men förstehimlen harklade sig och sa att det inte var tillåtet att övernatta i templet. Kudust påminde honom om horderna av knäppa mördare utomhus, men han var orubblig. Så Kudust gick ut, hittade en trevlig ruin, dödade en skrikande galning, och lade sig att sova.
Fortsättning följer…
